Som jag har sprungit, tränat, spårat och gått linförighet. Boxerlägret bjöd verkligen på ordentliga fyspass och många intryck att sortera i min lilla boxerhjärna. Fast det är värt för vi har fruktansvärt roligt och sedan är det så skönt att komma hem och SOVA.

Jag har alltså varit på Boxerlägret igen och självklart var jag i rapportgruppen. Vi fick några nya friska tillskott i år, men i övrigt var det i stort sett samma galna gäng som i fjol. Självklart hade vi våra störtsköna instruktörer med. De är så roliga, de kallade mig den dummaste hund de sett, men den bjuder jag på!

Rapporten gick bra och jag fick springa förlängningar, vilket var en utmaning jag gärna tog. Tänk att jag springer helt ensam i skogen, helt orädd (eller av ren dumhet? Mattes notering).

Apropå orädd - jag pussade en kossa också! Smakade inte alls som oxfilé...

Jag har också hunnit vara på 60-års kalas. Hurra för Ukki lite i efterskott! Han var så snäll, för jag fick vara med på festen hela kvällen. Ni kan tänka er: 50 pers som alla tror att jag inte fått någon mat. Utdelning heter det tydligen på revisorsspråk.

Mellan kalas och Boxerläger var det en årlig tripp till de nordligare breddgraderna. Det var dåligt med ren, men jag blev i alla fall ren efter allt badande. Hem kom jag med Finlandsbåt. Där ska man kissa på däck, men det tordes jag inte för discot var precis brevid. Istället kollade jag in dem som dansade och sedan skällde jag lite på en mås.

Jag ångrar förresten mitt förra inlägg - den nya gräsmattan är toppen! Jag älskar att rulla på den och den ger bra gräsfläckar på pälsen. Dessutom finns det kvar lite sand på tomten som jag kan ha till peeling av mina tassar samt vardagsrumsgolvet.

Ellen poserar motvilligt.

Noa och Ellen vilar efter en hel dag med bus.

Bakbenen först! Ellen tränar på Boxerlägret. Foto MW