Fast tiden går så fort när man har kul och lägret har redan varit. Jag kan i alla fall berätta att jag tränade och förberedde mig noga inför lägret. Sedan åkte vi alla tre ut till Barnens Ö under valborg och tränade i fyra dagar. Det blev mest rapport, men även uppletande och lite lydnad klämdes in i schemat. Rapporten gick jättebra, men uppletandet var inte min grej. De hade lagt ut en ishockey-handske i skogen som de tyckte jag skulle släpa på. Äckligt!

Matte sa att jag hade mognat mycket eftersom jag låg tyst i boet tills det var min tur att springa. Hon får tro vad hon vill, men jag hade i alla fall fullt upp med att flirta med rotweilerhanen brevid. Han var jättebra att ha med i rapportgruppen för han liksom plöjde rent skogen så att det var lätt för oss andra att springa i avsaknaden av terräng efter honom.

Både matte och husse var förvånade över att jag hämtade apportbocken och kom tillbaka med den, men det var ju hundra gånger mer smaklig än den där handsken. Hoppas att handsken blev kvar i skogen...

Barnens Ö var väldigt vackert och vi bodde bra i Sjukstugan. Jag hann tyvärr inte besöka köket, för jag var så trött när vi kom från skogen att jag somnade direkt på rummet. Men de tvåbenta luktade gott när de kom därifrån och det ryktades både om choklad- och jordgubbstårta i korridoren. Själv åt jag torrfoder - MYCKET gott efter en hel dag med rapport. Ute i skogen serverades det naturligtvis kattmat i sedvanlig ordning. Annars springer jag inte.

Så efter att ha presterat bra under fyra dagar var det dags för sista skicket. Som en del av träningen ställdes en av de tvåbenta ute i skogen som störning. Själv hade jag tappat motivationen lite och kattmaten började smaka likadant så jag tänkte att jag tar det lugnt. Så jag lunkade sträckan istället och när jag kom fram till den s k störningen passade jag på att pissa och avvika lite från sträckan. Det är ingen idé att stressa om man inte vill - på en rapportsträcka är man ju ensam (dvs ingen kan komma åt en). Fast jag lunkade till rätt ställe tillslut och kände mig nöjd med min insats.

Hemma har det hänt en hel del. Vi har grävt, fyllt igen, grävt igen, fällt träd och annat kul som man kan göra utomhus. Jag blir väldigt upprörd på helgerna om jag inte får vara ute på min tomt. Även om jag bara ligger på gräsmattan eller rullar mig i sanden är det roligare än ligga i soffan. Det är också viktigt att ligga uppe på höjden och blicka ner på grannarna så att det förstår att det är jag som bestämmer i kvarteret.

Jag och Cassie var ute på äventyr härom veckan. Vi var ute på ett fält och tränade budföring och så passade vi på att ta en sväng i skogen efteråt. Cassie drog dock en längre sväng än jag. Tro inte på matte när hon säger att jag var för feg för att hänga på Cassie, jag hade faktiskt bara inte lust (!).

Både Cassie och jag ska på boxerlägret i sommar och hennes nya inneboende, Carla, hänger väl också på. Jag hoppas att det inte blir så mycket träning utan mer bus, men det låter som att SBK-västen ska på även i år.

Sedan blir det en tripp norrut också och då ska jag äta lördagskorv i mängder! Ni vet väl att det även finns på ICA numera, så man behöver inte åka till Finland för att mumsa. Globaliseringen har även fördelar.

Idag kommer den ett lastbilsflak med jord hit och matte säger att det innebär slutet på min sandlåda. Jag tycker att beslutat att anlägga gräs istället för min sandbeach inte tillkommit i demokratisk anda, men tydligen har de tvåbenta bestämt sig. Så om ni har ett ton sand eller två, få ni gärna komma och tippa det på min tomt! Hämnden är ljuv...

Apport!

Ska den tillbaka också?

Läger på Barnens Ö

Lite mys med husse mellan träningspassen