Äntligen semester! Jag började med en sväng till Örebro på Boxer SM. Brorsan var med på valputställningen så jag höll tassarna för honom. Sedan drog jag till Gotland. En trevlig ö med många kompisar. Husse tyckte att jag skulle ner i havet, men det var väldigt läskigt i början. Först sjönk jag som en sten, men sedan gick det bra. Min kompis Björne var väldigt duktig på att simma och han passade på att ta ett dopp i dammen på tomten också. Det var inte så populärt bland de tvåbenta så jag skippade det. Fast nästa år kanske jag dyker i där också!
Jag har plaskat lite på västkusten också. Det är väldigt mycket folk där, men går man upp på berget kan man springa lös hur länge som helst. Jag vill ju helst inte kissa på asfalt eller berg (man blir så blöt om tassarna) så jag hade fullt upp med att hitta en liten grästuva. Bara berg så långt ögat kan nå!

Hälsade på vitrockarna igen. Jag vägde 17,3 och Smilla 20,4 kg. Ståhl väger enligt uppgift snart 23 kilo!

Precis innan sexmånadersdagen var det dags för valpträff. Vi busade Smilla, Ståhl och jag. Jag är fortfarande minstingen men jag kompenserade det med min charm! Helgen var även fylld av spår, uppletande och lydnad. Vi tränade i Sturefors slottspark (vi Hollywood-stjärnor kräver ju en ståndsmässig träningsmiljö) tillsammans med andra Sparringar. Det blev en del fotograferande också. Är man en stjärna så är man!

Det känns som om sommaren lider mot sitt slut. Det har bara regnat och regnat sedan vi kom hem från Linköping och mattes samt husses semester är nu slut. Jag har jagat fjärilar och humlor varje dag utan större lycka. I går vände dock jaktlyckan (äntligen!) och jag lyckades fånga en humla. Lyckoruset höll inte i sig länge när mitt öga svullnade upp. Det blev som en golfboll som stack ut och jag såg ut som en boxare som fått en rak höger. Efter ett tag svällde det även runt munnen och blåtiran fick en matchande fläskläpp. Jag klarade mig utan större men och kommer kanske att fortsätta min humlejakt. Jag har nämligen inte så bra minne…

Jag ligger och väger på 20 kilostrecket numera.

Jahapp, så ska man i väg på kurs i vardagslydnad. Jag vet inte riktigt om detta med lydnad är min grej, men spår och sök är kul i alla fall. Häromdagen glömde matte och husse mig ensam hemma (i nästan en och en halv timme) och då tänkte jag att jag skulle träna lite på egen hand. Så jag grävde ner huvudet i en ryggsäck och fick fram mitt tjänstetecken. Sedan låg jag och snuttade på det i soffan en stund.

Husse och jag hade död på mattes blommor på balkongen i somras när hon var bortrest. Så nu gjorde hon ett ryck och köpte några nya. Jag passade också på att göra lite fint där ute medan matte var inomhus. Jag lämnade cirka tio centimeter kvar av stammen till ett träd hon köpt och strimlade resten i ett fint mönster. Som avslutning på konstverket tuggade jag i mig stödpinnen till trädet.

Å vad det är roligt med hundkurs! Nu har vi provat på agilityhindren också. Tunnlar och hopphinder är inga hinder för mig. Hur lätt som helst. Fast husse fick springa lite, hehe.

Andra kurser är däremot inte lika kul. Som de som matte går. Det är tråkigt när hon är borta, men hon brukar ringa hem i alla fall. Då sätter husse på högtalartelefonen så att jag kan höra henne. Och säger hon sitt, så sitter jag!

Jag väger runt 23 kilo nu. Syrran är uppe i 26 och brorsan 28 kilo. Vi håller kontakten via mail, men jag hoppas att vi snart ses igen.

Ännu en kurs! Den här gånger var vi sex boxrar som spårade en hel helg ute på Tyresö. Det var två gula och fyra vita. Inte ofta vi vita är i majoritet! Vi hade i alla fall jättekul tillsammans och två av de andra hade också en Sparring till mamma.

Fyra dagar innan jag blev tio månader började jag löpa. Syrran började ungefär en vecka innan. Helt värdelöst! Ingeting känns som det ska och man vågar knappt röra på sig. Nä, jag beslöt mig för att sova mig igenom skiten och låta de tvåbenta moppa golven.

Äntligen lite snö! På sommaren kan man jaga myggor. På hösten löv. Och nu snöflingor!

Julafton – en konstig företeelse. Ukki är ju en morgonpigg typ så han väckte mig vid sju på morgonen. Sedan klädde vi granen medan vi väntade på att de andra skulle vakna. När mummi steg upp en liten stund senare började ätandet som höll på till cirka klockan sju på kvällen. Då satte sig alla igen, fast nu vid vardagsrumsbordet, och började öppna julklappar. Jag fick också några, men efter den tidiga morgonstunden orkade jag inte riktigt med längre och kollapsade under bordet. Jag tror de andra fortsatte att äta till midnatt.

Juldagen var en upprepning av dagen innan för då kom farmor och farfar och anslöt sig till festen. Sedan firade vi jul en tredje gång när mina tvåbenta kusiner kom på annandagen. Ukki bjöd mig på en korvbit då, men jag spottade ut den. Efter tre dagar fick det vara nog! Nu ska jag ut i snön och springa av mig alla köttbullar istället!