Finska renar. Ett fenomen värt att lägga på minnet. De är grå, långbenta och tämligen tama. Första gången jag såg dem var genom vardagsrumsfönstret på min semester i Finland. De stod bara någon meter från huset och jag skällde på dem igenom myggnätet och sa att det här minsann var min tomt. De förstod uppenbarligen inte svenska, så matte tog med mig ut på tomten (kopplad). Då insåg jag stundens allvar och deras faktiska storlek. Så jag sa inget. Kom igen, det var fem stycken och flera av dem hade horn! Matte tyckte jag var en fegis. Så nästa gång de kom var jag beredd. Jag var redan lös och nu hade ryktet redan gått om att den vite besten kommit till stán, så de flydde så fort de såg mig. Jag jagade dem till tomtgränsen för att markera vad som gällde.
Annars har jag badat och ätit en hel del. Jag hade med mig vattenskålen till stugan, men den kändes överflödig när jag hade en hel sjö att dricka ur. Dessvärre fick jag öroninflammation, men det verkar höra sommaren till.
Jag såg en mygga eller två, men det som var mest intressant var humlorna. Dem fanns det gott om, men man får räkna med ett bett eller två när man stoppar nosen i blöt! Även fiskar var spännande, men jag visste inte riktigt hur man skulle ta dem – hala rackare.
Det har varit fotbolls-VM och även jag har fortsatt min karriär som bollkalle. Helst ska det vara lätt opumpade bollar, men jag har övat en hel del även på hårdpumpade modeller. Jag kan även dribbla och finta spelare som vill ha tillbaka bollen för att fortsätta spelet.
Här hemma har jag parkerat framför fläkten. Det är verkligen varmt nu och jag längtar tillbaka till de något svalare breddgraderna.
Foton:
1. Ellen hittar sina nya vattenskål
2. Första mötet med en levande fisk
3. Jokijärvis okrönta drottning
